Under det senaste året har Elliot varit särskilt uppmärksam på hur hans hjärta slår. Han springer ofta till bussen och märker då hur pulsen ökar, men den senaste tiden har det tagit en lång stund innan pulsen sjunker igen trots att han har god kondition.
En dag när Elliot sitter på bussen lägger han märke till att hjärtat slår ett extra slag. Han tänker genast ”nu får jag en hjärtattack!” och strax därefter märker han hur pulsen ökar, han får svårt att andas och börjar svettas kraftigt.
I händerna får han en pirrande känsla som han aldrig har fått tidigare och blir ännu mer övertygad om att det är något fel på hjärtat och att han kommer att dö. Han tar sig till en akutmottagning där han får göra en undersökning som inte visar några tecken på hjärtinfarkt eller andra hjärtproblem. Tvärtom har han ett välfungerande hjärta och blodproven ser toppen ut. Elliot har svårt att nöja sig med undersökningens resultat och fortsätter att vara uppmärksam på hur hjärtat slår.
Anpassar sin vardag
Det han upplevde på bussen var alldeles fruktansvärt och han vill aldrig vara med om något liknande igen. Elliot går med en stark rädsla för att råka ut för samma sak igen och börjar anpassa sig på olika sätt för att slippa vara ensam, ifall han skulle råka ut för något liknande igen.
Han går upp tidigare för att kunna åka till jobbet tillsammans med sin flickvän och på jobbet sätter han sig alltid och jobbar ute i korridoren även om han störs av den stimmiga miljön. Han undviker att vara ensam till varje pris och slutar åka kollektivt eftersom han inte vet hur han skulle förhålla sig till om något liknande hände i en miljö som han hade svårt att lämna.
Simningen slutar han med tvärt eftersom han tycker att det är mycket obehagligt att bli andfådd eller få ökad puls. Även om hans kontor ligger på andra våningen står han varje dag och väntar på den långsamma hissen för att inte trigga igång liknande upplevelser i kroppen.
Kontaktar psykolog
Trots alla anpassningar som Elliot gör händer det ofta att han får liknande attacker, ofta i anslutning till att hjärtat uppför sig annorlunda. Han gör nya undersökningar av hjärtat, som alla visar samma sak.
Vid ett tillfälle träffar han en läkare som förklarar att det kan finnas psykologiska orsaker till symptomen och att det kan vara en god idé att söka hjälp hos en psykolog. Elliot tar efter viss tveksamhet kontakt med en psykolog som förklarar att Elliot har utvecklat paniksyndrom med inslag av agorafobi.
Tillsammans med psykologen skriver Elliot upp vilka kroppsliga symptom som han är mest rädd för. Elliot får i uppgift att framkalla symptomen medvetet och stanna kvar i situationen. Mellan sessionerna får han i uppgift att möta situationerna som han har börjat undvika. Elliot tycker till en början att det är jobbigt att vara ensam och framkalla de olika symptomen men lär sig också sakta men säkert att symptomen är ofarliga även om de kan vara obehagliga.
Efter avslutad behandling
Efter avslutad behandling har Elliot börjat simma igen och vågar sitta i sitt arbetsrum. Det händer att han får en panikattack ibland men inte alls lika ofta som tidigare. När pulsen ökar blir han inte lika rädd som tidigare och han har till och med börjat ta bussen till jobbet igen.
