”Som kvalitetscontroller inom svensk sjukvård och med erfarenhet som biträdande vårdenhetschef har jag under flera uppdrag arbetat med Läkare Utan Gränser i några av världens mest utsatta miljöer. Erfarenheterna därifrån har gett nya perspektiv på vad vård innebär – men också på vilken skillnad som faktiskt går att göra, både globalt och här hemma.
Under flera uppdrag med Läkare Utan Gränser har jag fått verka i områden präglade av konflikt, våld och trauma – i olika kontexter och med skilda utmaningar. Det som förenar insatserna är den avgörande betydelsen av att sjukvård finns tillgänglig när samhällets strukturer har brutits ned.
I dessa miljöer är Läkare Utan Gränser ofta en av de första aktörerna på plats. Det kan handla om områden kring stora flyktingläger i Europa, där människor befinner sig på flykt i hopp om trygghet och stabilitet, eller krigsdrabbade städer som Mosul i norra Irak, där flera år av belägring och intensiva strider har slagit sönder både samhällsfunktioner och vårdstrukturer. I södra Sydsudan har organisationen varit en del av återuppbyggnaden i områden där människor under lång tid levt på flykt, men där tillgång till sjukvård, skolor och annan samhällsservice gradvis har gjort det möjligt att återvända hem.
Ett särskilt tydligt exempel på organisationens betydelse finns i norra Afghanistan. Efter att ett av Läkare Utan Gränsers sjukhus attackerades 2015 och tvingades stänga stod omkring en miljon människor utan tillgång till specialistvård. När verksamheten senare kunde öppnas igen innebar det att livsnödvändig vård åter blev tillgänglig. Parallellt med detta är utbildning av lokal personal en central del av arbetet – något jag själv har fått bidra till – vilket stärker vården även på lång sikt.
Sammantaget blir det tydligt hur Läkare Utan Gränsers arbete gör skillnad, både i det akuta skedet och i att skapa förutsättningar för att vård ska finnas kvar även när organisationen lämnar.
Att leda vård i en oförutsägbar verklighet
Under mina uppdrag har jag haft roller som motsvarar både vårdenhetschef och utbildningsansvarig. Mycket av ledarskapet liknar det vi gör i Sverige: att leda team, samordna olika professioner och säkerställa kvalitet i vården.
Samtidigt är vardagen mer oförutsägbar. Förutsättningarna kan snabbt förändras av yttre faktorer – en sandstorm, en regnperiod som gör vägar oframkomliga, ett plötsligt sjukdomsutbrott eller en uppblossande konflikt. Tillgången på material och läkemedel är begränsad, och säkerhetsläget kan påverka både arbetet och vardagen.
Ledarskapet innebär att vara en spindel i nätet mellan vårdpersonal, logistik, läkemedelshantering, vatten och sanitet, IT och HR. Det handlar om att få allt från datainsamling till rekrytering och kvalitetsarbete att fungera – även när förutsättningarna är långt ifrån optimala.
Möten som stannar kvar
Det är möten med patienter som tydligast visar varför arbetet behövs.
I Sydsudan mötte vi två syskon med typ 1-diabetes. För att överleva var de beroende av insulin. En gång i månaden vandrade systern sex timmar enkel väg för att hämta insulin, med en kylbox på huvudet. Ibland tvingades hon övernatta eftersom det inte var säkert att gå i mörker. Möjligheten att kontrollera blodsockret fanns bara en gång i månaden.
I Mosul vårdade vi en elvaårig pojke som trampade på en mina när han spelade fotboll. Hans ben var svårt skadade och krävde upprepade operationer och en lång rehabilitering. Under flera månader låg han isolerad på grund av infektioner med resistenta bakterier. När jag senare fick veta att han till slut kunde gå igen och hade skrivits ut påmindes jag om varför detta arbete är så viktigt.
Vad jag tar med mig till svensk sjukvård
Erfarenheterna från mina uppdrag påverkar dagligen mitt arbete i Sverige.
Framför allt har de gett mig ett starkare perspektiv och en ödmjukhet inför varje patientmöte. Vi vet aldrig vad en människa har varit med om – oavsett om det handlar om krig och flykt eller andra livsutmaningar.
Jag har också sett konsekvenserna av antibiotikaresistens i miljöer där resurserna är begränsade. När effektiva antibiotika saknas kan infektioner som annars är behandlingsbara bli livshotande. Det har gjort att jag brinner särskilt för arbetet med handhygien och att förebygga vårdrelaterade infektioner.
Även små handlingar gör skillnad. Alla kan inte åka på uppdrag, men alla kan bidra – genom god hygien, ansvarsfull läkemedelshantering och ett medmänskligt bemötande. Många små insatser tillsammans gör stor skillnad över tid.
Vägen till Läkare Utan Gränser
Drömmen om att arbeta internationellt föddes under en resa i Indien och Nepal. Möten med människor och stora kulturella skillnader väckte ett engagemang för att bidra där behoven är som störst.
Efter att jag påbörjat sjuksköterskeutbildningen och senare gjort ett utbyte i norra Indien – där jag mötte en inspirerande distriktssköterska – blev målet tydligt.
Jag valde att arbeta brett inom sjukvården och gick senare in i en ledarskapsroll på Capio S:t Görans sjukhus. Den erfarenheten har varit avgörande i mina uppdrag, där jag kunnat känna mig trygg i mitt ledarskap trots att miljön varit helt ny.
En viktig insikt är också att alltid utgå från den lokala kompetensen. Det är den lokala personalen som har kunskapen om kontexten – min roll är att bidra där jag kan och anpassa mig efter behovet.
Att göra något – där man är
För mig handlar arbetet med Läkare Utan Gränser ytterst om att bidra till att människor får tillgång till vård – oavsett var de befinner sig.
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Och ibland räcker det för att göra verklig skillnad.”
