Livmodercancer, även kallat livmoderkroppscancer, är en av de vanligaste cancersjukdomarna i Sverige. Livmodercancer innebär att en cancertumör har uppstått inne i livmodern. Symptomen märks ofta tidigt och då går det att få behandling som kan ta bort sjukdomen. Drygt 1 400 personer får livmodercancer varje år. De flesta har passerat klimakteriet.
Sjukdomen uppstår i slemhinnan på livmoderns insida. Slemhinnan i livmodern byggs upp när hormonet östrogen påverkar celler så att de delar på sig och nya celler bildas. Om något blir fel i celldelningen kan livmodercancer uppstå. Cancertumören växer först bara i slemhinnan, men senare kan den börja växa genom slemhinnan och in i livmoderns muskelvägg.
I livmoderväggen finns lymfkärl och blodkärl. Genom dem kan cancercellerna spridas till lymfkörtlarna i bäckenet och magen. Där kan cancercellerna bilda dottertumörer – metastaser. Cancercellerna kan även spridas till äggstockarna, slidan och lungorna.
Man kan inte säga exakt varför någon får livmodercancer, men hormonerna östrogen och gulkroppshormon, även kallat progesteron, har ofta betydelse. Det är östrogen och gulkroppshormon som styr menscykeln genom att påverka slemhinnan i livmodern på olika sätt. Östrogen bygger upp slemhinnan och gulkroppshormon avbryter uppbyggnaden. Om östrogen kan verka utan att balanseras av gulkroppshormon ökar risken för livmodercancer.
Den största risken för livmodercancer är övervikt. Det beror på att östrogen tillverkas, förutom i äggstockarna, i kroppsfettet. Ju mer övervikt, desto mer östrogen bildas och desto större blir risken för livmodercancer.
När du har haft din sista mens slutar äggstockarna att tillverka hormonerna östrogen och gulkroppshormon. Men kroppen fortsätter att bilda en viss mängd östrogen i kroppsfettet.
Mindre än fem procent av all livmodercancer är ärftligt. Ärftlig livmodercancer kan bero på en förändring i gener som kallas Lynch-generna. Förändringen ökar även risken för tjocktarmscancer och ändtarmscancer. Om en utredning visar att du har en ärftlig risk för cancer kan du få ta bort livmodern även om den är frisk.
För att minska risken för livmodercancer är det viktigt att undvika övervikt. Det är även viktigt att inte ha mens för sällan. Risken för livmodercancer ökar om det går lång tid mellan gångerna du har mens. Har du mens med väldigt lång tid emellan gångerna finns det behandlingar för att få i gång mensen. P-piller, p-ring eller p-plåster skyddar också mot livmodercancer.
Symptomen vid livmodercancer kan vara blödningar och flytningar som är annorlunda på ett eller annat sätt, till exempel:
Det är ovanligt att det gör ont, men om du tidigare fått behandling för till exempel framfall eller cellförändringar i livmoderhalsen kan smärta vara ett symptom. Det kan då göra ont för att det är för trångt för blödningen som cancern orsakar ska kunna komma ut. Det kan kännas som menssmärtor.
Om du har symptom som kan bero på livmoderhalscancer ska du kontakta en vårdcentral.
Via en gynekologisk undersökning känner och tittar läkaren på livmodern. Ett vävnadsprov kan visa om du har cancer. Vävnadsprovet tas ofta vid den gynekologiska undersökningen genom att läkaren för in en tunn slang genom slidan, livmoderhalsen och in i livmodern. Slemhinneceller sugs ut genom slangen. Provtagningen kan göra lite ont men går fort. Man kan också ta vävnadsprov genom en gynekologisk skrapning på sjukhus.
Om du har cancer görs fler undersökningar för att ta reda på mer om sjukdomen. Man behöver bland annat utreda hur stor cancertumören är och om den har spridit sig.
Den vanligaste behandlingen för livmodercancer är operation. Du kan behöva behandling med strålning och ibland cytostatika efter operation. En del får strålbehandling eller hormonbehandling i stället för operation.
Under operation tas oftast hela livmodern bort, samt äggledarna och äggstockarna eftersom cancern kan sprida sig dit. Ibland tas även lymfkörtlar i magen bort.
Det vanligaste är att bli opererad med titthålskirurgi, även kallat laparoskopi. Då förs smala instrument in genom små hål i magen där man sedan lossar organen så att de kan tas ut genom slidan. Du är sövd under operationen. Undvik att dricka alkohol och använda tobak innan och efter operation. Detta för att såren ska läka bättre och du ska kunna återhämta dig snabbare.
Du kan vanligtvis lämna sjukhuset en till två dagar efter titthålsoperationen. En del behöver stanna längre. Allvarliga komplikationer är ovanligt och du får blodförtunnande läkemedel som minskar risken för blodpropp.
En del kan få infektion i såret eller urinvägsinfektion. Kontakta kliniken där operationen genomfördes om du får feber, svårt att kissa eller om det gör ont på ett nytt sätt de första veckorna efter operation.
Du kan inte längre bli gravid om livmodern tagits bort. Om båda äggstockarna har tagits bort kommer du in i klimakteriet om du inte redan passerat den fasen.
Om det finns en risk att cancerceller har spridit sig utanför livmodern kan du få strålbehandling. Det finns två typer av strålbehandling – yttre och inre.
Yttre strålbehandling betyder att strålningen kommer från en apparat utanför kroppen. Oftast får du denna behandling varje vardag i fem veckor. Ett behandlingstillfälle tar bara några minuter och du kan lämna sjukhuset efter varje behandling.
Inre strålbehandling betyder att strålningen ges inifrån kroppen. Det blir då möjligt att behandla med en högre stråldos än vid yttre behandling utan att det påverkar den friska vävnaden runt omkring för mycket. Vid inre strålbehandling förs en kapsel med radioaktivt ämne in i slidan och tas ut efter några minuter. Då är behandlingen klar. Inre strålbehandling görs oftast en gång i veckan i tre veckor.
En del kan uppleva besvär under tidens som strålbehandlingen pågår men besvären går oftast över en tid efter behandlingen är avslutad. Du kan bli mycket trött, få sveda när du kissar, må illa eller få diarré.
Vissa får cytostatika som ett komplement till operation eller strålbehandling. Cytostatika får du genom dropp i blodet vid ett besök på sjukhuset. Behandling med cytostatika tar några timmar och efteråt kan du lämna sjukhuset. En så kallad kur med cytostatika innebär att behandlingen ges fyra till sex gånger. Oftast behövs flera sådana kurer och mellan varje kur brukar det gå tre veckor.
Cytostatika kan göra att du mår illa men det finns läkemedel som kan lindra. Det är även vanligt att bli trött och infektionskänslig. Vissa cytostatika kan göra att du tappar håret men det kommer tillbaka efter behandlingen.
Behandling med gulkroppshormon kan motverka östrogenet som cancern behöver för att växa. Om du har någon annan sjukdom som gör det olämpligt med operation eller strålbehandling kan du få hormonbehandling som enda behandling.
När behandlingen är klar behöver du komma på återbesök för att man ska kunna upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka och för att du ska få hjälp med eventuella biverkningar efter behandlingen. Vid återbesöken görs alltid en gynekologisk undersökning. Ibland behövs fler undersökningar, till exempel röntgen av lungorna eller datortomografi.
Risken att sjukdomen ska komma tillbaka är störst de första åren. Det är därför vanligt med fler återbesök i början och sedan färre ju längre tiden gått sedan du fick behandlingen. Återbesöken brukar upphöra efter fem år.
Det går att bli av med cancer igen om den kommer tillbaka. Då görs en bedömning på vilken behandling som passar bäst beroende på hur du mår och var i kroppen cancern kommer tillbaka.
Visar 105 mottagningar:
