Vid en rotatorcuffruptur får du en skada i axelleden. Den kan uppstå vid fallolyckor och skador när axeln går ur led men också till följd av nötning och åldersförändringar. Vanliga symptom relaterade till en rotatorcuffskada är svaghet i axeln, nedsatt rörlighet och smärta vid belastning.
Rotatorcuffen är en grupp muskler som omger axelleden och stabiliserar den och möjliggör rörelse. Varje muskel är förbunden med ledhuvudet (överarmsbenets "kula") via senor och tillsammans hjälper de till att hålla axelleden stabil samtidigt som de möjliggör att armen kan lyftas och roteras i olika riktningar.
När rotatorcuffens muskler och senor fungerar väl tillsammans rör sig axeln smidigt och stabilt men om en muskel eller sena i rotatorcuffen blir skadad, försliten eller går av, kan det leda till smärta, svaghet och nedsatt funktion i axeln.
Skador på senorna i det djupa muskelskiktet är relativt vanligt och kallas rotatorcuffruptur. Det innebär att en eller flera av senorna som tillhör rotatorcuffens muskler har gått sönder. Skadan klassificeras utifrån dess omfattning – som partiell eller fullständig.
Fallolyckor och skador då axeln går ur led är vanliga orsaker till att rotatorcuffen skadas. Men den kan även brista till följd av nötning och åldersförändringar. Det vanligaste är dock en kombination av de ovan nämnda, där en redan försvagad sena lätt brister vid en mindre olyckshändelse.
Skador i rotatorcuffen kan förekomma utan symptom, men att du upplever svaghet i axeln och nedsatt rörlighet är vanligt. Ofta har du smärta vid belastning av axeln, framför allt vid belastning i och ovan skuldernivå.
Vanliga symptom:
Du kan känna en dov värk djupt i axeln, eller en skarp, stickande smärta. En plötslig skada, till exempel vid ett fall, ger ofta omedelbar och intensiv smärta samt svaghet i armen. Vid långsamt uppkommen skada kan smärtan vara mild och lindras av receptfria smärtstillande läkemedel – men förvärras över tid.
Det finns flera saker som ökar risken där ålder är den viktigaste riskfaktorn. Efter 40 års ålder är senorna mer benägna att försämras. Personer som ofta arbetar med armarna ovanför huvudet, till exempel målare, snickare och överarmsidrottare, löper högre risk på grund av upprepad belastning. Vid olyckshändelse kan även yngre personer drabbas.
En mindre, partiell skada, kan uppstå gradvis genom överbelastning eller långvarigt slitage (degeneration). Sådana skador kan med tiden utvecklas till fullständiga rupturer.
En akut, fullständig ruptur kan orsakas av ett trauma, till exempel:
Ofta finns redan en viss försämring eller tidigare lindrig skada som bidrar till att senan går av vid ett trauma.
Vid trauma som leder till svaghet i axeln bör du kontakta din vårdcentral för en klinisk bedömning av läkare eller fysioterapeut. Om du misstänker en senskada är det viktigt att fånga upp detta tidigt, eftersom tidig diagnos ökar möjligheten att behandla skadan effektivt.
Diagnostik och vidare utredning kan variera beroende på vilken region du bor i. I vissa fall kan du få en remiss till en ortopedisk klinik för vidare undersökning och behandling.
Behandlingen kan vara icke-kirurgisk eller kirurgisk, beroende på skadans omfattning, symptom och patientens behov.
Även om senan inte läker av sig själv utan operation, kan många få förbättrad funktion och minskad smärta genom rehabilitering och muskelträning. Det är inte ovanligt att personer har en rotatorcuffruptur utan att veta om det och förbättring kan ta upp till ett år.
Vanliga icke-kirurgiska åtgärder:
Om skadan är fullständig, eller om den inte förbättras med annan behandling, kan kirurgi bli nödvändig. Det gäller särskilt om patientens arbete eller idrottsintressen kräver god axelfunktion. De flesta operationer utförs artroskopiskt, genom små snitt, men ibland används en öppen teknik. Operationen sker oftast som dagkirurgi, vilket innebär att man går hem samma dag. Återhämtningen är dock omfattande och kan ta upp till ett år eller mer. Vissa skador går inte att laga, exempelvis om senskadan är för stor eller om skadan är gammal. Då kan andra metoder användas, såsom omvänd axelprotes, senöverföring eller rensning av ärrvävnad utan reparation.
Efter operationen behöver man bära en slynga/axellås en period för att imobilisera armen. Därefter påbörjas fysioterapi. De flesta återfår styrka och funktion inom fyra till sex månader, men full återhämtning kan ta mellan tolv och arton månader.
Operationen inleds alltid som titthålsoperation för att bedöma om det finns förutsättning att laga skadan. I vissa fall kan hela operationen göras i titthålsteknik. Man behöver ofta lösgöra ärrvävnad för att kunna sträcka ut senan som sedan sys tillbaka i sitt fäste. I samband med reparationen av senan görs vanligen en bortslipning av en del av det benet som utgör ett ”tak” över rotatorcuffen för att undvika fortsatt nötning mot senorna.
Senor läker långsamt. För att avlasta den lagade senan, som endast hålls på plats av sytrådar, så får du efter operationen ett mitella-liknande bandage. Det måste bäras i omkring sex veckor, men tiden kan såklart variera från patient till patient.
Om skadan inte går att laga kan man, genom att putsa bort ärrbildning och inflammation, ofta uppnå god smärtlindring men styrkan återfår man inte. Hos yngre patienter kan man i enstaka fall välja att flytta ett senfäste från en större ryggmuskel upp mot ledkulan i axelleden för att förbättra funktionen. Hos äldre med omfattande skador kan det bli aktuellt att sätta in en så kallad omvänd axelprotes.
Att senan inte läker fast är tyvärr relativt vanligt förekommande, speciellt vid större skador. Om senan repareras i ett sent skede eller att vävnaden är kraftigt åldersförändrad kan det bidra till sämre läkning. Rökning försämrar resultatet.
Vid operationer finns en liten risk för sårinfektioner. Tilltagande smärta och värk, rodnad, svullnad samt feber och allmän sjukdomskänsla kan vara tecken på infektion. Vid dessa symptom, sök genast vård.
Att vänta med kirurgi vid rotatorcuffruptur kan innebära flera risker, särskilt om skadan är omfattande eller om konservativ behandling inte ger tillräcklig förbättring. Studier visar att senrupturer tenderar att bli större med tiden. Ju större skadan är, desto svårare blir det att uppnå ett bra resultat vid kirurgisk reparation. En liten ruptur kan ofta observeras under en tid, men om den förvärras kan det leda till att senan förkortas och muskeln drabbas av fettinlagring och atrofi, vilket gör kirurgi mindre effektiv.
För patienter som har en fullständig ruptur eller inte svarar på fysioterapi, är det ofta bättre att genomgå operation tidigare snarare än senare.
Vid traumatiska skador har tidig kirurgi visat sig ge bättre resultat, inklusive förbättrad rörlighet, mindre smärta och lägre risk för att senan går upp igen efter operation. För icke-traumatiska skador rekommenderas ofta att man först försöker med icke-kirurgisk behandling, men om detta inte hjälper är tidpunkten för kirurgi fortfarande viktig för att undvika försämrade resultat.
Slutresultatet av operationen kan utvärderas först efter sex till tolv månader, och av de som opereras så förbättras mellan 75 och 85 procent efter ingreppet.
Faktorer som kan påverka slutresultatet negativt är exempelvis rökning, hög ålder och kortisonmedicinering under längre tid. Om muskulaturen förtvinat till följd av skadan försämras också prognosen.
Vid kontorsarbete kan du oftast återvända till arbetet en till tre veckor efter operationen. Vid fysiskt arbete bör du undersöka möjligheten till anpassning av dina arbetsuppgifter, då sjukskrivningen kan vara mellan fyra och sex månader efter behandling av trasig sena.
Granskad av
Fredrik Isaksson, Verksamhetschef och överläkare, Capio Movement Ortopedi
Senast granskad
2025-10-07
Visar 170 mottagningar:
