Segmentell rörelsesmärta (SRS)

Vad är Segmentell rörelsesmärta (SRS)? 

Värk och smärta i ländryggen är vanligt och många drabbas någon gång under livet. Segmentell rörelsesmärta, förkortat som SRS, används ofta som samlingsdiagnos för alla de tillstånd med långvarig ryggsmärta där man bedömer att smärtan uppstår vid rörelse eller belastning i ett eller flera rörelsesegment. Ett rörelsesegment består av två ryggkotor samt disk och intervertebralla leder. 

Orsaken till segmentell rörelsesmärta har bedömts vara degeneration, åldersförändringar, som gör att diskarna faller ihop, men SRS kan också bero på andra saker. Det kan vara ett trauma mot ryggen vid en olycka till exempel eller en medfödd överrörlighet i lederna. 

Symptom 

Ett vanligt symptom är en kronisk molande värk i ländryggen som strålar ut mot flanker, skinkor och baksidan av benen.  

Smärtan är ofta lägesberoende och kan även ha inslag av huggande, skarp smärta vid okontrollerade rörelser, till exempel om du nyser eller snubblar till. 

Behandling 

Fysioterapi vid segmentell rörelsesmärta 

Syftet med fysioterapibehandling vid rörelse- och belastningssmärta (SRS) är att stärka bålens muskler runt det smärtande området. Det är viktigt att vara så aktiv som möjligt. Du kan inte förstöra eller förvärra din rygghälsa genom att hålla dig aktiv och röra på dig.  

Förstahandsvalet vid SRS är muskelstärkande träning för att förbättra bålkontrollen och på så sätt minska smärtan och öka funktionsförmågan. Konditionshöjande träning som promenader, cykling eller crosstrainer rekommenderas också för att minska ryggsmärtan. Ta gärna kontakt med fysioterapeut för att tillsammans utforma ett träningsprogram som passar just dig och ditt tillstånd. Den muskelstärkande träningen bör utföras under en längre period, ungefär 34-6 månader, innan utvärdering. Hos de patienter som trots långvarig rehabilitering fortfarande har besvär kan en operation bli aktuell.  

Steloperation 

En operation görs för att stabilisera upp segmentet i ryggen. Detta görs vanligtvis genom en steloperation. Ingreppet innebär en bentransplantation mellan två eller flera kotor, så att de växer ihop, och rörligheten mellan dem upphävs. Bentransplantaten läggs antingen baktill eller mellan kotkropparna. Bentransplantationen kombineras oftast med att kotorna fixeras med skruvar och metallstag. 

Vid steloperationen på 1-2 nivåer upplevs endast rörelsen måttligt begränsad – i stället ges känslan av ökad rörlighet eftersom smärtan minskat.  

Oftast får du komma hem från sjukhuset dagen operationen.