Varje år får närmare 10 000 personer i Sverige prostatacancer. Prostatacancer kan vara ärftligt, men för det mesta är orsaken till sjukdomen oklar och risken för att drabbas ökar med åldern. Men forskningsframsteg görs hela tiden och det finns många typer av behandlingar. Henrik Grönberg har arbetat med prostatacancerforskning i 25 år och varit med och byggt upp Prostatacentrum på Capio S:t Görans Sjukhus. År 2022 tilldelades han priset Årets cancerforskare av Cancerfonden. Han har bland annat lett utvecklingen av testmetoden Stockholm3, som gör att man kan upptäcka prostatacancer i ett tidigt skede.
Vad innebär Stockholm3-testet mer i detalj?
Stockholm3-testet innebär att man med ett enkelt blodprov kan hitta fler prostatacancer-fall som ska behandlas, i tid. Och att man gör det med mindre behov av magnetkamera eller vävnadsprov. Samt att det är mer träffsäkert än vad det tidigare PSA-testet är.
Med Stockholm3 kan vi minska antalet män som behöver gå igenom magnetkamera-undersökning och ta vävnadsprover och kan behandla dem tidigare.
Prostatacancer ger inte symptom förrän det är för sent, så det är nödvändigt att kunna hitta det tidigt med ett blodprov. Det är nyckeln. Så med Stockholm3 kan vi minska antalet män som behöver gå igenom magnetkamera-undersökning och ta vävnadsprover och kan behandla dem tidigare. I förlängningen gör det att vi kommer minska dödligheten i prostatacancer.
Är förstorad prostata samma sak som prostatacancer?
Nej, det är två olika sjukdomar. Prostatacancer kallar man prostatacancer. Sen finns det godartad prostataförstoring och det har de flesta män över 50 år. Då får man problem med att kissa. Många med godartad prostataförstoring blir hjälpta av medicin, och godartad prostataförstoring ökar inte risken för att få prostatacancer.
Vilka är de vanligaste konsekvenserna fysiskt av prostatacancer?
- Potensen kan påverkas
- Man kan få urinläckage
- Orolig urinblåsa som gör att man måste kissa ofta
- Vissa får problem med tarmen också.
Det är de fyra vanligaste biverkningarna efter operation eller strålbehandling.
Hur behöver man vanligen anpassa livet med prostatacancer?
Jag brukar säga att, förutom de biverkningarna jag nämnde, så ska man försöka leva ett vanligt liv. Det är jätteviktigt. Fortsätt att leva. Och man ska ju komma ihåg att de flesta som får prostatacancer blir botade, och kommer man i tid – innan det spridit sig – då är prognosen jättebra.
Man ska försöka leva ett vanligt liv.
Det är jätteviktigt. Fortsätt att leva.
Hur brukar de som får ett cancerbesked reagera?
Man blir ju alltid chockad på något sätt, när man får ett cancerbesked. Så är det ju. Det som jag dock har märkt är att många patienter är väldigt pålästa innan. De vet redan ganska mycket om sjukdomen innan de träffar mig eller den som ger beskedet. Sen så behöver de ju hjälp att sortera vilken typ av behandling som är aktuell för just dem.
Vilka är de vanligaste frågorna patienterna ställer?
Några av de vanligaste frågorna är:
- Vilken behandling ska jag ha och vad är det för biverkningar?
- Kommer jag dö av den här sjukdomen?
- Hur kommer det påverka mitt samliv? Det är nog inte så många som frågar rakt ut kring just samlivet, men det är många som funderar på det förstås.
Hur bemöter ni den oron?
Vi ger alltid information, både muntligt och skriftligt. Hos oss får man träffa både läkare och något som heter kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är oftast den personen som har mest kontakt med patienten, och patienten kan – i alla fall hos oss – alltid nå oss via telefon under dagtid. Tillgänglighet är viktigt.
Hur kan en person som är anhörig till någon som fått ett cancerbesked stötta?
Vi brukar för det första alltid rekommendera att man tar med sig en närstående vid de här diskussionerna initialt, både när man får själva cancerbeskedet men också vid behandlingsbeskedet. Det är jättevanligt att partnern eller annan närstående är med i de första samtalen. Det är viktigt, för då har man samma information.
