Vad är psykisk ohälsa?
Psykisk ohälsa är när vi upplever besvär som påverkar oss så att det orsakar någon typ av psykiskt lidande och svårigheter, antingen för personen själv eller för de som finns runtomkring. Psykiska besvär är vanliga att uppleva någon gång i livet och handlar ofta om normala reaktioner på något jobbigt vi är med om. De kan vara mer eller mindre svåra, pågå under längre eller kortare tid och olika grad påverka vår förmåga att klara saker i vår vardag. Exempel på psykiska besvär kan vara oro och ångest, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter och t.o.m. självmordstankar. När besvären blir tillräckligt svåra och man får flera symptom så kan det ibland vara så att dessa symptom uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos.
Vilka är de vanligaste sökorsakerna idag bland barn och ungdomar?
När man har gjort mätningar bland skolbarn i Sverige så uppger de allra flesta att de är på bra humör ofta och känner sig nöjda med livet och sig själva, men det finns också en hel del barn och unga som uppger att de har psykiska besvär. När man undersökt vad barn och unga med återkommande besvär upplever så uppger de allra flesta att de upplever oro, ångest, nedstämdhet, dåligt humör och sömnbesvär som ett problem. För de som söker vård är det oftast olika typer av ångest, nedstämdhet och symptom som koncentrationssvårigheter man söker för.
Hur går processen till när jag som förälder vill söka vård för mitt barn?
När man som förälder upplever att ens barn/ungdom mår så pass dåligt att det är svårt att hjälpa barnet hemma så kan man söka hjälp och stöd hos vården. Om man inte riktigt vet vad det är man brottas med eller behöver hjälp med så kan man också kontakta vården för att få hjälp med en bedömning. Ibland kan det vara så att barnet inte själv vill söka hjälp och då kan man som förälder ändå ta kontakt med vården för att få rådgivning om hur man kan göra. Om barnet mår mycket dåligt ska man alltid söka hjälp.
Vad händer när jag kommit i kontakt med vården?
Man börjar alltid med att kontakta sin vårdcentral eller det som kallas ”Första linjens psykiatri”, vilket är olika mottagningar som arbetar med lindrigare former av psykisk ohälsa. Det ser lite olika ut på olika orter men många har särskilda mottagningar eller team som arbetar med barn och unga som mår dåligt. För barn som är yngre än 6 år så kan man ta upp detta med sin barnavårdscentral, BVC, och annars med sin vårdcentral eller barnläkarmottagning. För barn och unga som är över 13 år så finns det ibland också ungdomsmottagningar. På dessa mottagningar finns det personer som är vana att prata om psykisk ohälsa och kan hjälpa dig och ditt barn att hitta rätt vård och behandling utifrån ditt barns besvär. Om de bedömer att ditt barn har svårare besvär så kan de också hjälpa er att komma i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.
Här kan du läsa mer om hur du söker vård för ditt barn.
Mitt barn mår väldigt dåligt – vad gör jag?
Om ditt barn pratar om att hen vill skada sig själv eller att hen inte vill leva ska du kontakta Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, direkt så att de kan hjälpa dig att bedöma vad som behöver göras. Om det är ännu mer akut, om ditt barn är på väg att skada sig eller ta sitt liv ska du kontakta en akutmottagning direkt eller ringa 112.
Hur pratar jag om psykisk hälsa med mitt barn? Vad är viktigt att tänka på?
Det är viktigt att våga prata om olika känslor med barn och unga för att visa att det inte är något konstigt att prata om, eller något att skämmas över. Det är också viktigt att visa att man som vuxen klarar av att prata med ett barn som har jobbiga känslor, och att kunna göra detta utan att låta sina egna känslor ta över – till exempel genom att ta över samtalet eller ge bortförklaringar. Det viktigaste är att man visar att man finns där för barnet/ungdomen, att man är intresserad och vill lyssna, att barnets känslor och tankar är viktiga och att man tar barnet på allvar.
Hur pratar jag med mitt barn om prestation, press från omgivningen och skola – för att inte öka pressen?
Många barn och unga beskriver att de känner press och stress, bland annat när det gäller krav ifrån skolan, men även från samhälle, vänner och föräldrar och då kan det vara svårt att veta hur man ska prata med sitt barn för att inte öka den pressen. Det är då viktigt att som vuxen uppmärksamma och försöka hantera sin egen stress, önskan och oro kring hur barnet presterar och i stället lyssna på barnets egen upplevelse. Det kan vara bra att visa ett intresse för vad som händer i skolan, både i skolarbetet och relationer, utan att lägga in krav på prestation i samtalet. Om man försöker ha ett fokus på barnets egen upplevelse av vad som händer och vad som är viktigt så kan man också få fatt i om det finns något som barnet själv önskar hjälp med. Det är också alltid bra att fokusera på vad barnet faktiskt gjort, lärt sig och klarat av istället för att fokusera på betyg och provresultat.
Mitt barn känner sig ensamt – vad kan jag göra?
Det är alltid viktigt att lyssna på barnet och undersöka om hen verkligen känner sig ensam, så att det inte handlar om ens egen oro över att barnet/ungdomen inte har så många vänner. Ibland kan det bli en press på barn och unga att vara mer sociala än de själva önskar. Om det ändå verkar som att barnet/ungdomen själv upplever sig som ensam så är det viktigt att undersöka vad ensamheten kan handla om. Ett barn som mår dåligt kan ibland uppleva att hen inte har vänner fastän det kanske finns vänner där, medan andra barn kan ha svårt att veta hur man gör för att skaffa vänner och ytterligare andra kanske är utsatta i skolan så att man behöver prata med skolan och få hjälp därifrån. När man vet mer om vad det faktiskt handlar om, blir det också lättare att tillsammans med barnet kunna hitta lösningar för att känna sig mindre ensam.
Hur kan jag som förälder jobba proaktivt med mitt barns psykiska hälsa?
Det finns många saker som kan påverka ett barns välmående och det finns mycket vi som vuxna runt ett barn kan göra för att skapa förutsättningar för psykiskt välbefinnande. En viktig sak är att skapa förutsättningar för barnet att känna att hen duger som hen är. Det skapar förutsättningar för barnet att kunna använda sin inre potential för att både kunna njuta och känna lycka och samtidigt kunna hantera olika svårigheter man stöter på i livet.
Som vuxen är det viktigt att visa att man tycker om barnet som en egen person och att det inte hänger samman med hur barnet presterar i olika sammanhang. Man kan visa att man är intresserad och engagerad i vad barnet tycker, tänker och har behov av och visa att man finns där och vill vara med barnet. Man kan också låta barnet göra saker och få en upplevelse av att klara av saker genom att erbjuda lagom svåra utmaningar men att också få möjlighet att prova saker och misslyckas ibland, då det också är en del av livet att få se att det är okej.
Finns det några mer praktiska saker jag kan göra?
Man kan hjälpa barnet med goda rutiner vad gäller mat, sömn, aktivitet och vila och att hjälpa barnet att ställa lagom stora krav på sig själv. Det viktigaste är nog att umgås och engagera sig i barnets upplevelser och vardag för att kunna prata om saker som uppstår och hjälpas åt med att hitta lösningar på problem. Och att få känna sig okej med att något är jobbigt ibland.
Vilka signaler ska jag vara uppmärksam på?
Alla personer har olika sätt att visa att de mår dåligt men några saker man kan hålla extra utkik efter är om barnet/ungdomen:
- Lätt blir arg/irriterad
- Ofta är ledsen och/eller orolig
- Verkar trött och har lite energi, orkar inte göra saker
- Har problem med sin sömn
- Får förändrad aptit
- Verkar frånvarande och inte riktigt hänger med
- Ofta klagar på fysiska symptom som är svåra att förklara som ont i magen, ont i huvudet och/eller illamående
Andra saker man kan hålla lite koll på är om barnet/ungdomen börjar dra sig undan, kanske inte vill gå till skolan, inte vill träffa vänner, eller inte vill vara med familjen.
Vad är oro och ångest?
Det är en del av livet att oroa sig, känna sig nervös, rädd, få ångest eller till och med känna panik ibland. Det kan kännas jättejobbigt att få ångest, men det är inte farligt även om det kan kännas så. För att dessa känslor ska vara med hanterbara brukar vi skilja på rädsla, oro och ångest.
Rädd har alla varit någon gång och det brukar vi använda om den känsla vi får när vi är med om något otäckt, till exempel om man blir hotad av någon eller om man träffar på en björn i skogen. När något farligt händer så går hela kroppen igång och försöker skydda oss genom att få oss att springa därifrån, slåss eller spela död (frysa).
När vi oroar oss så är det samma sak som att vi tänker på att något farligt skulle kunna hända. När vi tänker sådana saker är det som att hjärnan har svårt att skilja på om det är på riktigt eller inte och vi blir då rädda. Den rädslan brukar vi kalla för ångest.
Ångest är egentligen samma reaktion som när vi blir riktigt rädda, men den upplevs ofta som obehagligare då vi inte vet riktigt vad det är vi ska springa ifrån eller slåss med.
Även om oro och ångest inte är farligt och en del av livet så kan det ibland bli så mycket ångest att barnet får svårt att göra saker och att livet blir begränsat, till exempel inte vågar prata med andra och därför inte får några vänner. Då kan man behöva söka hjälp hos någon som kan hjälpa barnet att hitta strategier för att kunna göra det den vill i livet.
Vad är nedstämdhet/depression?
Sorg, nedstämdhet och ledsenhet är känslor som är en del av livet och som hör samman med att något ledsamt eller sorgligt händer, eller att det kanske hänt något som gjort att vi tappat det som brukar göra oss glada, t.ex. när man flyttar eller byter skola och inte har hunnit få nya vänner ännu. Sådana känslor brukar antingen gå över när situationen löst sig eller så lär man sig att leva med det utan att det tar över. T.ex. om en morfar har dött då kan man bli sorgsen när man tänker på det och sakna honom, men man kan också vara glad och känna sig lycklig när man tänker på andra saker.
Depression är ett tillstånd när en nedstämdhet eller ledsenhet pågår under en längre tid och ger större påverkan på livet, t.ex. att man inte orkar gå till skolan eller ens umgås med sina vänner.
