Stötta en närstående i sorg

Skuld- och skamkänslor är väldigt vanligt i sorgearbetet, med tankar som till exempel ”varför sa jag inte det, varför tvingade jag inte hen till doktorn, jag skulle ha ställt de frågorna, jag tillbringade alldeles för lite tid med hen, hur kunde jag bli arg i de situationerna” och så vidare. Människan har ett förnuft och ett känsloliv och de behöver inte alltid vara överens. Känslolivet kanske skriker, ”hur kunde du dö och lämna mig?” och man är jättearg på den som har dött, medan förnuftet säger, ”men hon ville ju inte dö, detta var inte i hennes makt”. Det är som sagt mycket ambivalens man besitter under sitt sorgearbete.   

När man ska stötta någon som är i sorg, är det bra att veta att många starka känslor och tankar är vanliga och normala i en sorgereaktion och att det är viktigt att lyssna på alla tankar och känslor som den sörjande personen uttrycker till dig, utan att lägga någon värdering. Utan snarare tvärtom, försök normalisera. Alla känslor är okej att känna.  

Du som närstående kanske kan vara rädd för att ”trampa i klaveret” genom att ställa vissa frågor, men var då ärlig med det och förbered personen. Du kan till exempel säga att ”jag kommer att ställa en fråga nu, jag vet inte hur du tar den, jag frågar bara av omtanke, och jag har full förståelse för om du inte vill svara”. Ibland kan man känna att man verkligen inte vet hur man ska bemöta den sörjande eller att man inte vet vad man kan, bör eller ska säga. Var då transparent och säg till exempel: ”jag vet inte vad jag ska säga, det finns inga ord för det du går igenom nu”. Det är nämligen vanligt att vilja fixa, hjälpa, säga något som gör allt bättre men ibland finns det helt enkelt inget du kan säga som trollar bort det onda utan det är din närvaro som kan göra att det känns lite bättre för den sörjande, att du bara finns där som trygghet. Du kan inte ta bort sorgen, utan sorgen är en process, den har sin gilla gång. Tänk inte att du är ensam ansvarig och måste se till att den här personen ska må bra igen, utan du kan bara försöka att underlätta med det du kan och hålla den sörjande i handen under sorgens process. 

Att vara i sorg är att vara i en stressad situation. Närminnet blir påverkat, koncentrationsförmågan likaså. Den sociala interaktionen kan påverkas genom att man lättare tappar tålamodet, man kan låta mer arg än vad man är, man kanske kan snäsa åt någon som man inte skulle ha gjort annars. Om den sörjande låter otrevlig eller otacksam, så ha med dig detta i bakhuvudet, att hen inte menar något illa utan att det är stressen som får hen att reagera på detta sätt. Försök att inte bli sårad, utan stå kvar i relationen.   

Du kan också hjälpa personen med sin stresshantering, ni kan till exempel:

• Ta promenader ihop
• Vistas i naturen 
• Meditera tillsammans 
• Lyssna på musik den sörjande tycker om
• Klappa ett husdjur
• Få igång det parasympatiska nervsystemet genom att djupandas, få ner upphöjda axlar och bara blunda 
• Göra saker som tidigare varit avslappnande för den sörjande. Ibland kan det kännas skönt för den sörjande att ha någon nära helt kravlöst. Att någon sitter tyst i soffan och tittar på sin mobil medan den sörjande slötittar på tv.   

Vissa vill ha fysisk beröring medan andra tycker att det känns jättejobbigt. Någon vill ha långa kramar, medan en annan är nöjd efter ett par sekunder. Försök att vara lyhörd kring vad just den sörjande önskar i stunden eftersom det även kan ändras vartefter.  

Eftersom sorg kan skapa så enormt starka känslor är det vanligt att den sörjande känner att ”ingen kan känna exakt som jag eftersom känslan jag har är så stark”. Man kan ha människor fysiskt omkring sig samtidigt som man känner sig totalt övergiven och ensam. Ofta kan man känna att ens sorg och starka känslor aldrig kommer att gå över, att ens liv aldrig mer kommer innehålla lycka eller meningsfullhet igen. När situationen tillåter så kan du först validera känslan för att sedan försiktigt påminna den sörjande om att dessa tankar och känslor ingår i sorgereaktionen och sorgearbetet, att dessa känslor kommer att gå över, trots att det känns omöjligt i stunden.   

Den ”inre motorn” hos en sörjande person är inte så snabb och självstartad som tidigare utan den måste sättas i gång. Det kan till exempel kännas jättejobbigt att ta sig upp från soffan och kanske borsta tänderna eller att ta sig ut på en promenad. Som närstående kan du hjälpa den sörjande att få i gång motorn genom att säga, ”kom, nu går vi ut på en liten promenad”, ”följ med när jag handlar. Du kan sitta kvar i bilen när jag går in i affären om du inte vill stöta på någon, men då kommer du i alla fall ut lite” eller ”vi tittar på en film”. Våga ta initiativ.   

Många som är i sorg kan inte ta ansvar för kontakten och ofta kan det vara svårt att veta vad man behöver för stöd. Det betyder att du som närstående behöver vara ansvarig för kontakten. Om hen inte svarar när du ringer, kan du till exempel skicka ett sms och skriva att du ringer igen samma dag klockan 17:00 och att hen kan svara om hen orkar men att du annars provar att ringa igen nästa dag. Du kanske kan gå förbi den sörjande för att bara lämna in mat eller skicka ett sms och fråga om du får komma in och hjälpa till med till exempel tvätt eller om något behöver inhandlas.

Du kan hjälpa den sörjande med praktiska saker som hen känner är en belastning. Om hen tycker om att vika tvätt låt hen göra det, men upplevs det jättejobbigt att lägga in en tvätt, eller att hen upplever matlagning som något onödigt ont, kan du hjälpa till med detta. Det kan kännas jobbigt för den som sörjer att vara ute i samhället och träffa människor när man känner sig som ett vrak och inte orkar med frågor och tröstande blickar. Kanske kan du skjutsa barn till och från aktiviteter. 

I sorg pendlar behovet av socialt umgänge och önskan att prata om det jobbiga. Försök att följa med i den sörjandes berg- och dalbana av behov. Säg till den sörjande att du frågar hur hen mår eftersom du verkligen bryr dig och vill visa att du finns här som stöd, men att det alltid kommer vara helt okej att hen säger till dig att hen inte orkar prata om de utan önskar fokusera på och prata om annat för stunden. Om detta har sagts mellan er kan det vara lättare för den sörjande att bibehålla kontakt med dig eftersom hen vet att hen kan styra kontakten efter sina behov och inte känner några sociala krav på sig. Du kan också lämna telefonnummer till olika stödorganisationer som hen kan ringa på natten om hen känner att hen inte vill ringa dig på natten av rädsla att störa.   

Att älta sin oro  

Det är vanligt att ett dödsfall med stress och oro som följd gör att man blir mer orolig och ängslig för andra saker man tidigare inte reagerat på lika starkt eller kanske inte ens alls tidigare reagerat på. Till exempel kan ens rädsla för att någon annan man älskar ska dö bli enormt mycket starkare, eller helt plötsligt kan man börja känna stark oro när ens partner inte svarar i telefon samt andra katastroftankar. Vetskapen om att dessa reaktioner och tankar är vanliga är bra för dig som stöttar att ha med dig om eller när hen får ett ångestpåslag i olika situationer.   

Ibland behöver man som sörjande älta det som hänt. Vi människor är kloka och intelligenta varelser då vi utvärderar och analyserar saker. Framför allt när något hemskt har hänt, som när ens älskade har dött, då prioriterar hjärnan detta ältande för att analysera hur gick det till? Varför hände det? Kunde jag ha gjort något som hade lett till att hen inte dog? Man utvärderar för att se till att något liknande aldrig kommer att hända igen. Försök stå ut och lyssna på ältandet för ältandet leder även till att den sörjande hamnar i en acceptans framöver. Döden är även abstrakt så då kan ältandet hjälpa till att hantera det abstrakta.  Det kan också vara bra att ha med sig att ältande över lång tid ökar risken för psykisk ohälsa, som till exempel depression, och att man då kan behöva behandling. 

Det är dock inte alla människor som kan uttrycka sina känslor genom samtal. Om man inte är van vid det innan en kris, så kan det vara ännu svårare att sätta ord på känslor när man har som mest kaos i hjärnan. Det kanske finns andra sätt att få utlopp för känslor som till exempel genom musik, att måla, skriva dikter, motionera, titta på filmer och så vidare. Försök utforska och hitta om det finns andra uttryckssätt ni kan göra tillsammans.    

Efter en tid med sorg  

De första månaderna har den sörjande ofta mycket praktiskt att ta hand om såsom planering av begravning, ta itu med bouppteckning, rensa bostaden, ta hand om ens andra förälder och så vidare. Men när detta lugnat ner sig, ändras ofta sorgen och kan kännas lite annorlunda. Försvinn inte då, utan finns kvar som stöd, för det är då som sorgen kan ta ny kraft.   

Det är vanligt att den som sörjer tänker att ens egen sorg inte är lika prioriterad som någon annans. Till exempel om en syster har dött så kan det vara lätt att tänka att hennes partner och barn samt ens egna föräldrar ska prioriteras och att man själv ska vara stark när de andra är ”svaga” och ledsna. Men här är det viktigt att påminna sig om eller att bli påmind om att alla som sörjer har rätt till sin personliga sorg och att ingens sorg är mer eller mindre värd än någon annans. Sorgen kan te sig olika samt att man kan ha olika försvarsmekanismer och coopingstrategier, men oavsett likheter och olikheter kan man vara ledsna tillsammans. Man behöver inte bära den andras sorg utan tänk i stället att man håller i och bär varandra om man sörjer tillsammans. Det är viktigt att den sörjande inte känner att hen behöver trösta dig, utan istället kan känna en samhörighet i att dela liknande känslor i sorgen.   

Många gånger kan sorgen även sätta sig som smärta i kroppen hos den som sörjer. Det är vanligt att man som efterlevande kan få ont i samma del eller delar av kroppen som den avlidna hade smärtor i, till exempel om hen avled av cancer i magen så kan man som sörjande själv få väldiga smärtor i magen och då bli väldigt orolig för att man själv fått cancer där. Du kan då normalisera dessa känslor. Om den sörjande har för hög nivå av oro, så kan du hjälpa hen att ta kontakt med vården, så att oron kan sjunka eller försvinna efter utredning.

Man utgår alltid från sig själv och har ens egna person som lexikon i svåra situationer. Till exempel tänker man att ”om min mamma hade dött hade jag velat få stöd på det här sättet och att mina vänner skulle prata med mig och agera på detta sätt” och så vidare. Att utgå från sig själv kan vara en fingervisning i vilket stöd du själv kan vara, men ha med dig att alla är olika individer och kan känna olika saker samt reagera på olika sätt. Var därför lyhörd med vad just den sörjande behöver för stöd i just detta nu, eftersom det även kan ändra sig från stund till stund, dag till dag, vecka till vecka.   

Det heter sorgearbete och jag vill verkligen lägga betoning på begreppsdelen arbete eftersom sorgen självt är ett konstant arbete. Även om den sörjande bara ligger stilla i en soffa en hel dag, kan hen vara helt slut och känna sig jättetrött av allt sorgearbete. Att sörja tar väldigt mycket kraft och energi. Var förstående och låt den sörjande få vila mycket. Det finns ofta en drivkraft hos någon som står bredvid att få igång den sörjande eftersom det kan finnas en viss rädsla för att den sörjande ska bli deprimerad. Sorg och depression har många gemensamma liknande symptom, men det behöver inte betyda att den sörjande är på väg att utveckla depression.  Om du själv som sörjande eller som närstående är orolig för måendet och de symptom den sörjande uppvisar eller att till exempel vardagen inte fungerar, kan du eller ni tillsammans, kontakta vården för stöd och hjälp. Om den sörjande har tankar eller planer på att skada sig själv ska hen eller du som närstående ringa 112 eller hjälpa den sörjande att söka vård direkt på en psykiatrisk akutmottagning.

Eftersom sorg för med sig många abstrakta tankar och känslor, har jag gjort en tydlig modell man kan ha med sig på sorgeresan som ett verktyg och hjälp. Jag har döpt den till ”Det basala bordet”. Om vi tänker oss ett bord med fyra ben, där benen består av basala behov som sömn, mat, motion och socialt umgänge. När benen är lika långa står bordet stabilt. I sorg är det naturligt att ett, flera eller alla ben blir kortare, och bordet blir därav mer eller mindre ostabilt. Det är helt okej att bordet blir ostabilt, men ha koll på att det inte blir för ostabilt eller under en för lång tid. Du behöver till exempel inte bli jätteorolig om den sörjande inte äter precis som vanligt under en period. Illamående och avsaknad av hunger är vanligt vid sorg och ibland kan det vara lättare för den sörjande att äta oftare men väldigt lite i taget. Var lyhörd och servera inte stora ordentliga portioner, eftersom den sörjande kan då må ännu mer illa bara av att se mycket mat. Kall mat kan ibland vara lättare att få i sig. Det är även naturligt att sömnen blir sämre under sorg och stress. Men samma sak gäller även angående sömn, ha koll på att det inte blir för många nätter i rad den sörjande inte får den viktiga återhämningen.  

Och en viktig sak – att stötta någon i sorg kan vara väldigt energikrävande, utmanande, svårt och kan sätta igång en stressreaktion hos dig själv. Ta hand om dig och se till att du får egen tid för återhämtning och gör roliga saker som ger dig positiv energi. Det finns samtalsstöd även för dig genom till exempel jourhavande medmänniska, frivilliga organisationer, närståendeföreningar, anhörigcenter med flera. Ha koll på dina egna fyra ben, på DITT basala bord. Du själv kanske behöver stöttning och avlastning av någon nu när du stöttar en närstående i sorg.