Hur kan jag tänka för att lugna mig, om jag känner stress och press inför en högtid?
Generellt sett är vi människor inte så bra på att tänka på vad jag tycker är viktigt. Inte vad samhället i stort tycker, inte vad ens föräldrar tycker, inte vad någon annan tycker, utan vad jag tycker. Vad tycker jag är värdefullt och viktigt i livet? Det kan vara bra att reda ut det, i god tid innan. Säg att det viktigaste för dig är att umgås med familjen, då är det där fokuset ska hamna. Inte på hur många presenter det blir, hur maten smakar, eller hur dukningen ser ut. Vi har ofta en bild av hur det ”ska” vara men här kan du utmana dig själv i att jobba med dina individuella värderingar, vad som är på riktigt viktigt för just dig. Ofta går du inte emot dina egna värderingar och då blir det kanske lättare att stå emot pressen.
Om det uppstår smågnabb när det är många samlade, finns det några strategier för att hantera det?
Även här är det viktigt att reda ut i förväg vad som betyder något för just dig. Det blir kanske inte lika viktigt med smågnabb om du redan innan vet att umgänget är det viktiga för dig. Då kanske det blir lättare att tänka att ”ja, vi gnabbas ibland, men detta är en viktig relation för mig och då kanske jag inte måste gå in i varje gnabb utan lite låta det bero”. Det kan också hjälpa att ta små pauser, till exempel gå ut och ta lite luft, komma bort en liten stund. Jag skulle också vilja säga, var snäll mot dig själv, för när du är uppstressad blir det lättare att falla på de enkla bollarna. Försök att tänka att ”ja, jag är lite stressad nu, då kanske det är okej att smågnabbas lite”. Den andra personen kanske också är i ett stressat läge? Försök att inte dra så stora växlar på det, lite smågnabb är inte farligt.
Ibland kanske det kommer krav från barn, barnbarn eller vänner att till exempel hjälpa till eller anpassa sig. Hur hittar jag en balans i åtaganden?
Här kan det ju bli en krock mellan vad som är viktigt för en själv och vad som är viktigt för andra. Det kan vara bra att försöka vara lite schysst med den krocken och försöka tänka kring om det till exempel är viktigt för mig att hjälpa mina barn med något eller om det är viktigt för mig och mitt mående att kunna vila, även om det innebär att någon blir besviken på mig. Liksom tänka ”vad blir jag mest nöjd med”. Vi går ofta i fällan att tänka ”jag måste” men vad händer om vi byter ut det till ”jag vill”. Försök att tänka till, vad vill jag och varför är det viktigt för mig.
Vad kan jag göra om jag känner mig stressad av hur ”alla andra” på sociala medier verkar ha det?
Du kan försöka att jobba med att hantera den känslan, att utmana dig lite i det. När vi scrollar i sociala medier så kanske vi ser att en person gör det, en annan har det där, en tredje har rest iväg – men vår hjärna kopplar ihop alla dessa olika personer till en enda person och jämför sig med den ”perfekta” personen. Det är så vår hjärna fungerar, den kan inte separera ut att det är olika personer med olika sidor av sina liv utan vi jämför oss med extremerna. Våra hjärnor är byggda för att effektivisera och slår ihop alla drag av olika personer till en. Du kanske kan testa att lägga upp något som är motsatsen till det du själv dras emot, låt säga att du gärna tittar på bilder där är allt är perfekt i ordning, skulle du då kunna lägga upp en bild på något som snarare är lite kaosigt och hur skulle det kännas? Känner du att det blir ett problem att du jämför dig och mår dåligt av det så kan du testa att ta en paus och se hur det känns.
Om jag är orolig över det ekonomiska läget, hur kan jag prioritera eller tänka?
Vi vill ju såklart kunna ge alla något fantastiskt, vi vill kunna ge allt, göra allt minnesvärt, och där kan det ju bli en krock när det inte är ekonomiskt möjligt. Men återigen, försök tänka till kring vad som verkligen är viktigt. Vi vill ofta att alla ska må bra, att alla ska ha en härlig tid. Självklart vill vi kunna ha ekonomin till allt och vi kanske önskar oss det, men ofta är det inte saker eller prylar som egentligen är det viktiga och det är inte värt att övertrassera sina tillgångar för, konsekvenserna av det blir ju ännu värre. Om vi tänker till kring vad som verkligen är viktigt så kan det bli lättare att göra en mindre sak utifrån de förutsättningar som finns. Och igen: var snäll med dig själv.
Om jag ställs inför förlorade traditioner eller nya konstellationer och jag tycker att det är jobbigt – hur hanterar jag det?
Det är okej att vara ledsen över något vi förlorar och ändå försöka göra det så bra möjligt. Du kan försöka tänka att ”detta är så bra som jag kan få det just nu”. Vi behöver heller inte vara rädda att sörja det vi förlorat. Vissa personer gillar tanken av att ”så här har det varit”, medan andra gärna vill testa nytt, vi är ju olika som personer också. Om du är mer så att du drar dig för nya saker och önskar att saker hade varit som de brukade så kan det vara lättare att göra något helt annat och helt nytt än att försöka bevara en tradition på ett annat sätt, att istället hitta nya traditioner och nya saker att göra. Och det kanske inte blir toppen det första året men det kanske kan bli det på sikt? Ofta om vi tänker till så har vi kanske inte ens exakt samma traditioner hela tiden, utan det är mer en uppfattning av hur något ska vara. Men det är okej att bryta ihop, det är okej att vara ledsen och glad samtidigt, vi behöver inte vara så perfekta hela tiden.
