Malinamottagningen Capio Alva på Södermalm

Att barn känner motstånd inför att påbörja sysslor som städning, påklädning, tandborstning och läggdags är naturligt. Att komma igång med något som inte är roligt kräver förmågor som små barn ännu inte har utvecklat. Vissa barn har svårare än andra. Här följer några tips som föräldrar kan prova.

• Lägg ribban på en realistisk nivå. Berätta för barnet vad som förväntas. Då blir det automatiskt tydligt vad som inte förväntas, och barnet kan känna större tilltro till att sysslan är genomförbar. ”Plocka undan 3 saker, sen kan jag ta resten”.

• Motivera. Att stoppa in lekfulla och roliga inslag kan hjälpa. Ofta hjälper det också att förtydliga varför det är viktigt att genomföra sysslan.

• Tänk efter vad som är viktigt egentligen. Ibland har vi vuxna fyrkantiga föreställningar om hur något måste göras, som försvårar för barnet. Behöver ytterkläderna vara på för att man ska lämna hemmet? Kanske är det lättare för barnet att ta på sig när det kommer ut och känner att det är kallt?

• Gör rutin av det som är återkommande. Rutinen gör aktiviteten mer logisk, och det bekanta gör det lättare att veta vad som gäller. Vill vi att barnet ska städa varje kväll är det bra att vara konsekvent med att detta ska göras. Koppla det gärna till en annan rutinaktivitet, t.ex. ”vi städar efter maten”.

• För att växla från en rolig aktivitet till en mindre rolig: inför en mellanaktivitet som är lite lättare att påbörja och avsluta. Om det exempelvis är svårt att avsluta lek för att påbörja läggdags: Gör något som barnet tycker är roligt, men som går att avgränsa lättare. Kanske en omgång memory, en saga eller en sångstund?

• Prata om nästa aktivitet för att styra barnets fokus dit. ”Nu är det snart dags att sova. Titta vilken mysig pyjamas jag har lagt fram. Ska vi läsa vidare i boken om trollen?”

• Planera in något trevligt efter en syssla. Spara t.ex. en del av godnattsagan till efter att tandborstningen är avklarad. Går tandborstningen fort hinner ni läsa vidare.

• Föregå med gott exempel. Påbörja aktiviteten istället för att bara prata om det. Ofta följer barnet efter när man ger det lite tid.

Under barnets första två år utvecklas sömnen mycket och hur mycket sömn barn behöver varierar stort, särskilt under de första månaderna. Under det första året kan barnets sömnmönster förändras från vecka till vecka.

Både barn och vuxna vaknar normalt flera gånger per natt, men när uppvaknandet är kort minns vi det inte. Barn lär sig att somna om själva i olika takt och hur mycket närhet och tröst de behöver för att komma till ro och somna om igen varierar över tid. När barn sover mer oroligt kan det ha att göra med exempelvis infektioner, växande tänder, intensiva utvecklingsperioder, förändringar i tillvaron eller magont. Hur lätt det är att varva ned för att somna varierar mellan olika barn och över olika perioder.

Goda sömnvanor

• Var ute med barnet minst en timme per dag, helst på förmiddagen. Barn som får mycket dagsljus reglerar sin dygnsrytm lättare. Dagsljuset påverkar hormonet melatonin som ökar när det blir mörkt på kvällen.

• Dämpa belysningen hemma någon timme före läggdags.

• Undvik att ha på skärmar (tv, dator, mobil, surfplatta) eftersom de har ett extra blått ljus som stimulerar vakenhet.

• Det är bra att barnet får vara fysiskt aktiv och får göra stimulerande aktiviteter på dagen och att göra lugnare aktiviteter på kvällen innan läggdags.

• Ha tydliga rutiner där barnet får äta och sova på samma tider varje dag

• Ha en rutin innan läggning där ni förbereder inför läggdags på ett lugnt och mysigt sätt och gör samma saker varje dag. Hitta vad som passar er! Exempel på kvällsrutin:

    • Ge barnet ett kvällsmål

    • Byt till torr blöja och sätt på pyjamas

    • Borsta tänderna

    • Läs böcker

    • Sjung lugnt för barnet

• Uppmärksamma när ditt barn blir sömnigt genom att se när det t.ex. gnuggar sig i ögonen eller börjar blinka mer. Om barnet blir övertrött kommer det ofta in i en andra andning och blir mer aktivt igen. Då kan det vara hjälpsamt att vänta in nya trötthetssignaler.

• En del barn varvar ned lättare genom ett bad som en del av kvällsrutinen

• Sovrummet ska gärna vara tyst, mörkt och svalt. Mörkläggningsgardiner kan vara hjälpsamt. Om barnet inte vill ha det helt mörkt kan en nattlampa som har ett rödare ljus vara bra.

• Använd bara sängen till att sova i – det gör att barnet förknippar sängen med trötthet och sömn. Använd aldrig sängen eller att gå och lägga sig som bestraffning.

• Fundera över hur mycket barnet behöver sova på dagen. För barn över 1 år är det oftast bäst att inte sova efter klockan 15 för att de ska kunna somna bra på kvällen.

Tips för att vänja barnet vid att somna själv 

• Låt barnet somna på samma plats som det kommer vakna på, t.ex. i egen/föräldrars säng

• Ge barnet en snuttefilt/gosedjur/klädesplagg som doftar av er föräldrar

• Använd napp om barnet tycker om det. Lägg gärna många nappar i sängen så blir det lätt för er/barnet att hitta en när det vaknar till.

• Håll en hand försiktigt på barnet när det håller på att somna. Pröva att försiktigt lyfta bort handen när du märker att barnet börjar somna in men inte riktigt har somnat helt. Lägg tillbaka handen på barnet om hen blir upprörd.

Ha tålamod när ni provar att göra något nytt! Prova det nya konsekvent under en tid för att sedan utvärdera om det är hjälpsamt.

Avlastning

Om barnets sömnmönster påverkar din egen sömn mycket är det viktigt att planera och om möjligt samarbeta med andra för att du ska få sömn och avlastning. Fundera över vad du/ni som föräldrar behöver för att må bra. Gör konkreta planer och kanske ett schema över när du ska få sova eller få tid för återhämtning. Många kan ha svårt att be andra om hjälp och kan behöva öva på det och acceptera att det känns svårt.

Källor:

• Sömnbesvär hos barn – 1177.

• ”God natt – om små och stora barns sömn”– L. Svirsky.

• ”Första linjen för barn och unga” – A. Hydman och L. Lagerholm.

Mellan syskon kan det finnas stark kärlek och mycket utbyte. Samtidigt konkurrerar de om sina föräldrars uppmärksamhet och omhändertagande. Bråk ingår också i familjelivet eftersom nära relationer skapar starka känslor, inte minst mellan syskon. Genom konflikter kan barn lära sig en hel del. De ger möjlighet till erfarenheter där barn kan träna på färdigheter som att uttrycka sina känslor och behov, sätta gränser, problemlösa, kompromissa, anpassa sig och få erfarenheter av att relationer håller, att man kan bli sams efter att man har blivit arga på varandra och att det också är okej att vara arg på dem man älskar. Samtidigt kan mycket bråk mellan syskon bli stressande och uttröttande i många familjer. Här följer några tips till föräldrar om hur ni kan hjälpa era barn i konflikter och förebygga så att bråken blir färre:

1. Skriv dagbok över konflikter och bra stunder några dagar. I vilka situationer fungerar det bra? I vilka situationer uppstår det oftare bråk? Det här kan hjälpa oss att se vad vi kan prova att förändra för att syskonen ska få fler bra stunder ihop.

2. Prata med partner närstående om hur du själv beter dig i konflikter. Barn lär sig ofta genom att härma oss vuxna. Vill du förändra något i ditt eget beteende?

3. Var mer närvarande med barnen i situationer där det ofta uppstår bråk. Då har du möjlighet att t.ex. ge mer positiv uppmärksamhet, se tidiga tecken på frustration och avleda/lugna/vägleda och fånga upp att t.ex. en hand är på väg att slå.

4. Smitta med ditt lugn. När barn är arga behöver de ofta hjälp att lugna ner sig innan de kan gå vidare och prata till exempel om hur konflikten kan lösas. Du hjälper dem att lugna sig genom att använda ett lugnt kroppsspråk, sänka röstvolymen, prata långsammare och använda färre ord. Även gränser kan sättas på ett lugnt sätt.

5. Uppmärksamma barnen när de leker bra. Ibland är bråken ett sätt att få kontakt med föräldern. Om en ger mer uppmärksamhet när barnen är sams kan behovet av bråk minska.

6. Planera in egentid med varje barn. Det är bättre att få till korta stunder ofta, som 10–15 minuter per dag, än att göra ngt större som en utflykt på helgen. Utgå ifrån vad barnet tycker om att göra och gör det till en kravlös stund där du har fullt fokus på ditt barn.

7. Sätt ord på känslor och vilja. Sammanfatta det barnen vill och sätt ord på det du tror att de känner. ”Du ville leka med brandbilen och blev arg när Emmy tog den.” Visa att alla känslor är okej och att det går att förstå att barnen känner som det gör. Det här hjälper barn att lugna sig och lära sig att hantera sina känslor på sikt. Det hjälper också barnen att utveckla empati. ”Det såg ut som att du blev ledsen när du inte fick ha hästen.” ”Ser du vad glad Noah blev när du hjälpte honom att bygga?”

8. Förbered. Planera inför situationer i förväg oftare. Om det t.ex. lätt uppstår konflikter efter förskolan kan du prova att göra en plan för vad ni ska göra i förväg, t.ex. vägleda barnen in i en aktivitet där det brukar bli mindre konflikter. Förbered också barnen. ”När vi kommer hem från förskolan ska vi tvätta händerna och sedan sätta oss i köket och leka med lera tillsammans.”

9. Dela upp familjen om det finns fler vuxna. Utgå ifrån er dagbok om när konflikterna är som värst och dela upp er när ni kan så att de barn som bråkar mest är på olika ställen.

Boktips:

• ”Fem gånger mer kärlek” – M. Forster

• ”Hela havet stormar: småbarnsfamiljens livboj vid trots, konflikter och syskonbråk” – T. Wihnblad och I. Flink. 

Lyssningstips:

• BVC-podden: Avsnitt 29: Varför bråkar syskon?

Rädsla – en hjälpsam känsla

Förmågan att känna rädsla finns hos alla människor oavsett ålder, bakgrund och kultur. Den hjälper oss att upptäcka fara och undvika den eller försvara oss. Människor behöver inte vara med om en situation för att vara rädda. Det räcker att lära sig av andras misstag eller se andra bli rädda. Förmågan att känna oro gör att vi kan förbereda oss inför riskfyllda situationer eller undvika faror innan vi ens närmar oss dem.

Rädsla och utveckling

Barn har alltså en medfödd förmåga att känna rädsla och oro. Förmågan att lugna sig, hantera obehag och våga prova trots rädsla kommer dock senare. Den förmågan utvecklas om barnet får utmanas strax utanför sin bekvämlighetszon, tillsammans med en trygg vuxen som kan stötta och begripliggöra vad som händer.
När rädslan tar över

Rädsla är i grunden en normal och hjälpsam känsla

Om barnet hindras från att delta i vardagliga aktiviteter, eller om mycket möda går åt till att oroa sig inför och efter vanliga situationer, blir rädslan dock hämmande. Vanliga impulser vid rädsla är att vilja undvika situationen som skrämmer, att hålla sig till en vuxen, att ställa kontrollfrågor, eller att lägga sig till med ritualer som känns lugnande men som i praktiken ökar oron. Barn kan också ge uttryck för rädsla genom att få utbrott, verka ledsna, bli rastlösa eller klaga på magont och huvudvärk. Sker detta ofta i anslutning till en aktivitet som oroar barnet, kan ni misstänka att det rör sig om ångest.

Hur stöttar jag mitt barn

Hjälp ditt barn att utmana rädslan, men gör det i små steg så att barnet får samla erfarenheter av att lyckas. Hitta ett mål som motiverar ditt barn och träna lite i taget. Träna antingen efter en uppgjord plan/bana, eller fånga tillfällen i stunden. Se bara till att träning sker ofta. Lugna barnet genom att behålla ett lugnt kroppsspråk och tonfall, korrigera uppenbara feltolkningar och trösta/peppa gärna. Undvik dock att svara på kontrollfrågor som återkommer gång på gång. Hitta gärna små hjälpverktyg som lugnar i stunden, men se upp så att dessa inte ökar oron. Ta alla tillfällen att själv visa hur man hanterar rädsla – dela med dig av att du själv kan känna dig rädd men också hur du gör för att klara saker ändå.

Boktips
• Jag törs inte men gör det ändå – M. Forster.
• Nedan barnböcker – L. Klintwall och A. LeCorney: 

    • Stjärnan som var rädd för publiken: hjälp ditt barn att hantera social ångest.     

    • Pappan som var rädd för hejdå: Hjälp ditt barn att hantera separationsångest.

    • Veterinären som var rädd för hundar: Hjälp ditt barn att övervinna sina rädslor.

Varför är det viktigt?

För att må bra behöver vi kunna uppleva, uttrycka och reglera alla slags känslor. Känslor ger oss viktig information om vad vi behöver för att överleva och må bra fysiskt och psykiskt. Våra känslor hjälper oss också att kommunicera och samarbeta med varandra.

Vad är känsloreglering?

Att reglera känslor innebär att en kan påverka hur intensiv känslan är. Nyfödda bebisar kan inte själva reglera sina känslor utan behöver hjälp från vuxna för att t.ex. bli tröstade när något känns obehagligt. Genom att vuxna visar hur de själva reglerar sina känslor och genom att de hjälper barnet lär sig barnet successivt att reglera sina känslor mer och mer på egen hand. Hur ofta känslor uppkommer, hur starka de blir och hur länge de håller i sig varierar mellan olika personer. Vi kan inte välja vilka känslor som väcks hos oss. Även om det inte alltid går att se, finns det alltid en förklaring till varför vi reagerar som vi gör i en situation. Det är kopplat till hur våra hjärnor fungerar, vilka gener vi har fått med oss och vilka erfarenheter vi har. Känslor kan aldrig vara rätt eller fel.

Hur kan vi bemöta barns känslor?

Genom att bekräfta känslor och upplevelser hos barn hjälper vi dem att göra dem förståeliga. Att känna sig sedd och förstådd har en lugnande effekt, vilket minskar smärtsamma känslor. När känslorna blir förståeliga hjälper det barnet att hantera dem. Det är viktigt att bekräfta alla känslor, både positiva och negativa! Vi kan bekräfta känslor genom att vara lyhörda och visa att vi lyssnar och förstår. Det signalerar till barnet att dess upplevelser är värdefulla och att alla känslor är okej.

Vi kan bekräfta känslor genom att:

• Lyssna 

• Spegla

• Visa förståelse

• Bete sig engagerande eller lugnande

Lyssna kan man göra genom att:

• skapa mer utrymme i vardagen för att prata med varandra

• titta på barnet när det berättar något, nicka och säga ”mm”

• fråga barnet om hur hen mår eller vad som har hänt under dagen

• ställa följdfrågor

• fråga om vad barnet tänker och känner i olika situationer

• lyssna klart (först) utan att erbjuda lösningar

• ställa öppna frågor (frågor som en inte bara kan svara ja/nej på)

• vänta med att erbjuda lösningar

Spegla handlar om att visa att man har lyssnat och vill förstå.

Det kan man göra genom att: 

• upprepa det barnet har sagt men med andra ord

• sätta ord på barnets känslor, ibland genom att gissa (t.ex. “Det ser ut som att du blev besviken. Stämmer det?”). Förminska eller förstora inte barnets känsla (t.ex. “Det där är inget att vara rädd för.” eller “Oj, fy vad läskigt, det där är jag också jätterädd för!”)

• benämna det som barnet ger uttryck för men inte kan uttrycka i ord (t.ex. “Jag förstår att det blev jobbigt” eller ”Blev du besviken då?”)

• använd sitt ansiktsuttryck och tonläge för att spegla barnets känsla. Det här går många gånger automatiskt, men om det inte kommer av sig självt kan en behöva träna på det medvetet. Exempel på speglingar är att hälsa barnet med ett leende och glad röst när den glatt kommer och säger hej eller visar något. Eller att rynka pannan och se lite bekymrad ut när barnet är frustrerat eller ledset.

Visa förståelse – förmedla att det är okej och förståeligt att barnet känner det gör. T.ex. “Det är inte konstigt att du blev arg över att inte få leka vidare nu, det var ju så roligt.” eller ”Det är klart att du blev jättesugen på glass nu när du såg glasskylten. Du tycker ju det är jättegott!” Ibland kan ett bekräftande räcka för att barnet t.ex. ska sluta tjata om något. Andra gånger kan man behöva bekräfta önskan först för att sedan vara tydlig och säga att vi inte kommer köpa glass idag, utan på lördag, och sedan stå fast vid det. Det är alltså bra att visa förståelse för barnets vilja även när man har tagit ett beslut om att det inte kommer bli som den vill. Det brukar fungera lugnande för barnet.

Bete sig engagerade eller lugnande

Barns känslor påverkas av dina känslor och uttryck. När du visar glädje och engagemang blir barnet oftast mer engagerat och känner t.ex. starkare glädje eller intresse. När barnet är upprört fungerar det lugnande om du beter dig lugnt. Det kan då vara hjälpsamt att:

• använda färre ord
• prata långsamt
• prata med lågt tonläge
• slappna av i kroppen
• andas långa andetag

Att tänka på

Det är vanligt att föräldrar själva har svårt att hantera vissa känslor, t.ex. ledsenhet eller ilska. Då får man ofta svårt att hantera de känslorna även hos sitt barn. Fundera gärna över vilka känslor du har lättare och svårare för att känna, uttrycka och reglera. Kanske behöver du öva på att tillåta dig själv att känna dig t.ex. ledsen för att genuint kunna bekräfta ditt barns känsla av ledsenhet?
Vi behöver samtidigt tänka på att bekräfta oro och smärta lagom mycket i relation till situationen för att inte signalera till barnet att t.ex. en myra verkligen är farlig eller att barnet börjar uppmärksamma att det har ont ofta för att hen då får mycket uppmärksamhet.

Källor:

• ”Psykisk ohälsa hos späda och små barn” – K. Bernstrand.

• ”Fem gånger mer kärlek” – M. Forster. 

När barn får utbrott blir känslorna överväldigande och förmågor som att lyssna, problemlösa, kontrollera impulser och tänka på konsekvenser blir mycket begränsade. En del barn kan inte hindra impulser av att kasta saker eller göra illa sig själva eller andra. Barnet behöver i första hand hjälp att skyddas och lugna ner sig. Här kommer tips kring vad du kan göra för att hantera ditt barns känsloutbrott. 

Under känsloutbrottet:

1. Ha ett lugnt kroppsspråk. Vi påverkas av varandras känslor, något som ibland kallas affektsmitta. När du beter dig lugnt minskar risken att barnet får ett utbrott och när det väl händer hjälper det barnet att lugna ner sig. Du kan bete dig lugnt genom att sätta dig ner, slappna av i kroppen (t.ex. axlar, käkar och panna), luta dig bakåt mot en vägg/stol och skapa lite avstånd mellan dig och barnet. Försök att placera dig lite vid sidan om barnet istället för att vara rakt mittemot. För att lugna dig själv kan du andas in och ut långsamt genom näsan en stund, räkna gärna till 4 på inandning och 6 på utandning. Du kan också distrahera dig själv genom att tänka på något annat en stund.

2. Begränsa ögonkontakten. Ögonkontakt kan öka affektsmittan. Kräv inte ögonkontakt och undvik eller begränsa ögonkontakten när barnet eller du själv är upprört/stressat.

3. Prata lugnt. Använd få ord eller inga alls under en stund. Ha en låg volym och prata långsamt.

4. Vänta. Ibland behöver barn tid på sig för att ställa om i tanken i en kravfylld situation. Ett ”Nej” kan komma som första reaktion, men prova att vänta och ge barnet tid att lugna sig för att se om det kan ändra sig av sig självt eller om ni kan gå vidare genom att resonera eller problemlösa tillsammans. När barnet har ett utbrott är det ofta hjälpsamt att just vänta för att barnet ska få chans att lugna sig innan ni går vidare.

5. Undvik beröring med spända muskler. Att ta tag i eller hålla fast barnet under ett utbrott ökar barnets stress, förlänger utbrottet och kan öka risken för våldsamt beteende. Studier visar att vi får mer adrenalin i blodet när vi tar i varandra med spända muskler, vilket trappar upp känslorna. Hjälp hellre andra i omgivningen att gå undan, flytta på syskon och backa undan själv. Skydda dig så lugnt som möjligt med händer eller med något mjukt om barnet slår dig. Om du måste ta tag i barnet, t.ex. för att skydda det från fara, försök då att göra det mjukt och följa med i barnets rörelse. Släpp taget så snart det går.

6. Lämna situationen. En del barn behöver få vara ifred en stund för att lugna sig medan andra barn behöver en vuxens närvaro för att känna sig trygga. Om du själv är för upprörd för att kunna hantera situationen är det ändå bättre att ta en paus och lämna situationen om det går. Lämna över till en annan vuxen om det går. Förmedla tydligt till barnet att du går iväg och att du kommer tillbaka om en stund. Betona att du går iväg för att du behöver lugna dig – inte för att barnet är jobbigt.

Innan eller efter ett känsloutbrott:

7. Bekräfta känslan. Att sätta ord på barnets upplevelser och känslor gör att de kan känna sig förstådda och genom det lugnare. Det kan förebygga att ett utbrott triggas, men fungerar inte när barnet är som mest upprört. Att bekräfta känslan handlar om att uttrycka att barnets känsla är förståelig och okej. Det hjälper barnet att själv reglera sina känslor på ett bra sätt i längden. Du kan t.ex. säga ”Jag förstår att du blev besviken, du var ju så himla sugen på glass!”: ”Jag ser att du blir jättefrustrerad nu när det inte blev som du tänkt dig”; ”Jag fattar att du tycker det här är tråkigt.”; ”Du blev ledsen när hon tog spaden, du ville också ha den”. (Det är också viktigt att uppmärksamma och bekräfta barnets känslor av glädje, nyfikenhet och intresse i andra sammanhang!”)

8. Avled. Att avleda handlar om att hjälpa barnet att fokusera på något annat än det som känns jobbigt i stunden. Det är oftast lättast att ta fram något/prata om något som barnet tycker är roligt, spännande, skönt eller överraskande. Använd gärna humor. Att avleda kan fungera för att avvärja ett utbrott innan barnets känsla har blivit överväldigande eller när barnet börjar lugna sig när utbrotten håller på att gå över.

9. Problemlös. När du och barnet tycker olika om vad ni ska göra kan du säga t.ex. ”jag behöver tänka lite” eller ”jag ska fundera en stund” innan du reflexmässigt säger nej eller upprepar ditt krav. Det ger dig tid att fundera över alternativa lösningar i situationen. Bjud gärna in barnet att komma med förslag på hur ni kan gå vidare för att det ska kännas bra för båda. ”Jag tycker du ska ha fodrade galonbyxor för att inte frysa. Du vill inte ha byxor alls. Hur tycker du att vi ska göra för att du ska vara varm ute?” Det här kan fungera för att förebygga utbrott, inte i stundens hetta.

10. Förändra inför nästa gång. Efter ett känsloutbrott kan det vara hjälpsamt att tänka igenom vad som hände innan situationen för att få vägledning i vad du kan prova att förändra. Känsloutbrott sker ofta när barn inte kan hantera kravet eller situationen på något annat sätt i stunden. Finns det något barnet skulle behövt mer hjälp kring för att hantera situationen? Finns det något som kan minska stressen för er båda i liknande situationer framöver?

Läs gärna mer under rubriken ”När barn får utbrott” på 1177.

Källor: 
• Hela havet stormar: småbarnsfamiljens livboj vid trots, konflikter och syskonbråk – T. Winbladh och I. Flink. 
• Fem gånger mer kärlek – M.Forster. 
• Explosiva barn – R. W. Greene. 
• Barn som bråkar – B. H. Elvén och T. Wiman. 

Barnstyrd tid är en av de interventioner som har bäst stöd när det gäller att stärka relationen mellan barn och deras vuxna samt förebygga konflikter. Barnets tillit till dig ökar, och därmed hens ork inför att följa rutiner och ta emot tillsägelser. Du får se ditt barn i en situation där hen har roligt och är glad, och du får möjlighet att uppmärksamma barnets styrkor.

I denna stund är fokus på att visa intresse för barnets idéer och ge barnet en känsla av att få styra. Undvik därför att lära ut saker eller insistera på att aktiviteten genomförs på ett visst sätt. Om barnet vill upprepa samma del av leken flera gånger går det bra. Om barnet vill ”fuska” i spel för att det blir roligare är det också tillåtet under den barnstyrda tiden.

Du behöver ge barnet ditt fulla fokus för att vara lyhörd. Lägg därför andra sysslor och distraktioner som mobiltelefon åt sidan.

Se också till att stunden sker ofta – tänk 10 minuter dagligen hellre än en lång utflykt på helgen. Om barnet har svårt att avsluta stunden, påminn om att det blir en likadan stund imorgon igen. Schemalägg den barnstyrda tiden om det hjälper dig och ditt barn att påbörja och avsluta den.

Det är bra för syskon att få gemensamma positiva stunder, men se till att varje barn får ditt fulla fokus några minuter om dagen.

Läs gärna på 1177 för tips på vad barn i olika åldrar brukar tycka är roligt att göra: Barnets utveckling – 1177. 

Aktuella datum

Föreläsningen hålls onsdag eller torsdag: 11-12, nedan datum: 

• • 15 februari 
  • 18 april 
  • 12 juni

Information om föreläsningen 

Denna föreläsning riktar sig till blivande och nyblivna föräldrar, med fokus på graviditeten, föräldraskapet och anknytningen under det första året. Vi pratar om känslor och upplevelser under graviditeten och första året som nybliven förälder när allt kanske inte känns riktigt bra i föräldraskapet.

Föreläsningen är en engångsföreläsning på 1 timme.

Vem riktar sig föreläsningen till?

• Är du blivande förälder behöver du ha en bokad tid eller pågående kontakt på Capio Alvas Malinamottagningar för att kunna anmäla dig.
• Är du nybliven förälder är du välkommen att anmäla dig om ditt barn är inskrivet på BVC i Danderyd, Lidingö, Täby, Vallentuna, Vaxholm, Östermalm, Österåker, Södermalm, Haninge, Nacka, Nynäshamn, Tyresö, Värmdö, Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem, Södertälje.

Anmälan 

Vid intresse kontakta oss på 1177 eller ring 08-502 33 160 för att anmäla er. Meddela vilken föreläsning ni vill gå på och blivande förälder/barnet/barnens personnummer och hur många som kommer att delta. Föreläsningen är kostnadsfri.

OBS! Om ni inte har möjlighet att delta på föreläsningen ber vi er att avboka senast 24 timmar innan föreläsningen. Vid uteblivet besök eller senare avbokning än 24 timmar innan debiteras ni 400kr i enlighet med regionens regler.