Stockholm Marathon har gått av stapeln varje år sedan 1979 och är en stor folkfest runt Stockholms gator och torg. Enligt Eva är det en fin bana som är relativt platt och löper runt sociala ytor där folk står nära och ger ett otroligt stöd till alla som springer förbi. Detta är dock inte Evas första lopp, hon har nämligen sprungit både Lidingöloppet och en handfull halvmarathon. Det är en stark hobby som hon är glad att kunna utöva, framför allt efter sin korsbandsskada.
Jag gjorde korsbandsoperationen för att kunna komma tillbaka till skidåkningen, men också för att kunna springa obehindrat i ojämn terräng.
Jag har alltid tränat mycket, framför allt har jag åkt mycket skidor. Det var under off pist skidåkning för drygt 20 år sedan som jag skadade mitt korsband. Då opererades jag på Capio Artro Clinic, och nu flera år senare så jobbar jag även där. Jag gjorde korsbandsoperationen för att kunna komma tillbaka till skidåkningen, men också för att kunna springa obehindrat i ojämn terräng. Löpningen har alltid varit en del av min träning för skidåkningen och jag alltid tyckt om att springa. Att springa långt är en bonus, säger Eva Moström.
Hur du varierar din löpning
Att variera sin löpning är viktigt för att både få upp farten och flåset. Eva berättar att inför loppet delade hon upp sina pass under veckorna, där långpass betades av på helgerna och kvalitetspass och distans gjordes på veckodagarna.
Jag körde två kvalitetspass och ett distanspass på vardagarna och sedan ett långpass på helgerna inför Stockholm Marathon. När du kör ett långpass ska du helst vara ute och springa minst en och en halv timme i ett lägre tempo. Då bygger man upp löputhållighet, vänjer dig vid tröttheten och kroppen lär sig att ta av lagrad energi på ett annat sätt. Under dessa pass försökte jag även jobba på att få i mig energi, så som gel och sportdryck. Det kan ju ta ett tag innan magen vänjer sig och det var något som gav stor effekt i år jämfört med förra årets lopp, berättar Eva Moström.
